Titel: Brunstkalendern
Författare: Emma Hamberg
Baksidestext: Lena har fyra barn, sju bajsande kaniner, en hund, några hunger-jamande katter och en man som jobbar på sin mack för jämnan. Nervsammanbrottet morrar bakom den stökiga husknuten.
Åsa blev mångmiljonär under it-boomen sin blyghet till trots. Hon och Adam lever i ett jätte-schabrak till våning mitt i Stockholm där rummen ekar lika tomt som Åsas barnlängtande mage.
Marie är chef i en tuff hårdrocksbar. Hon lever ensam med sina silikonbröst och trofasta rottweilern Otto.
De tre kvinnorna är systrar och ingen av dem lever kanske exakt det liv de själva önskat från början. Mycket mer än så har de inte gemensamt.
Tills den dag deras barndomshem, den stora mjölkgården, råmar efter hjälp. Livet har tagit en vändning och de tre systrarna måste motvilligt återvända till Solvändan. Där 200 kor, sorg, gamla flickrum och en hel del krav väntar dem.
Men... kan den gemensamma mardrömmen vara svaret på systrarnas livsgåtor i en fet flugsmäll?
Egna tankar: Började läsa den här boken i tron att det var en "feel-good"-bok. Icke. Tre systrar i varsitt vägskäl återvänder hem under tråkiga omständigheter. Inget liv är sig likt efter bokens, iofs lyckliga, slut. Göteborgsposten hade skrivit om bokens "välbalanserade humor" som jag dock inte hittade nånstans. Boken var bra, lite sorglig och känsloväckande på nåt sätt. Men ingen "feel-good-badstrands"-bok.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar